Magistern

Idag fick vi en ny matematikföreläsare. Det var lite synd, för vår gamla är riktigt bra, vilket vi förstod efter en termin... Han vi nu har fått har skrivit matteboken. Jag frågade en äldre student om honom ”Joo, han är bra. Men han tycker att man räknar för lite matte i den svenska skolan - så det vill han ändra på”. Hmm, det är nog inte riktigt ett one-man-job, men okej. Vi var lite nervösa när vi gick dit, personligen försökte jag intala mig att vi inte kunde råka illa ut under föreläsningen, eftersom vi då var en stor grupp. Men alla sorters rykten gick, bland annat ett om att han hade gjort en tenta som skrevs av 300 men som bara 15 klarade. Kan fortfarande vara sant dock. Och att han blev avstängd från att göra tentor sen.

Men, mot alla fördomar, han var jättesympatisk. Han har egentligen gått i pension och var som en liten farfar. Han var jättesöt. Och jag slipper ha honom som övningsledare och råka illa ut. Så jag är nöjd. Just det, han ska inte göra tentan heller...(yes)

Audition

När Lundakarnevalen (se nedan) går av stapeln i slutet av maj kommer allting att hända i Lund. Med det menar jag allt. Många av sakerna innehåller scenframträdanden. Efter femtimmars köande förra helgen (i kyla...) tog jag beslutet att gå dit denna helgen på audition och sjunga.

Hela veckan förträngde jag det för att jag hade massa annat att göra, jag övade en gång och tänkte, ‘Jaja, det ger sig’. Faktum: Saker löser oftast inte sig självt.

Jag hade i alla fall bestämt mig för att sjunga ”Sakta vi går genom stan”. Men den har ganska mycket text, som inte är helt sammanhängande, man kan lätt fastna i den och aldrig komma till slutet... På eftermiddagen var jag nära att fega ur, men då sa min pojkvän att jag bara hittade på bortförklaringar för att slippa gå dit. Sen följde jag honom till stationen, återvände hem och fortsatte att öva, sen skulle jag bege mig. Och fegade nästan ut igen. Men då sa pappa att jag var feg. Så då blev jag förbannad på mig själv och gick dit. Juryn bestod av ca 15 personer, och de var jättesnälla och applåderade massor. Efter lite missförstånd mellan mig och pianisten sjöng jag låten, och de gick helt okej. Tror inte att jag kommer med, men det spelar inte så stor roll. Det viktigaste var att jag inte fegade ur. För att det är bättre att ha försök, än att ångra sig för att man inte vågade försöka.

Alla hjärtanes

Idag är det alla hjärtans dag. För mig var det mysigt, men jag hade haft en lika mysig dag oavsett om den hette Alla-hjärtans-dag eller inte. Dock hörde jag en konversation idag mellan tre tjejer; ”Det är bara hemskt, de som har någon kan ju vara glad och lycklig alla dagar. Det är bara alla singlar som känner sig extra ensamma, det hade lika gärna kunnat heta ’Singel-dagen’ och så hade man kunnat säga: ’Grattis, du är singel och ensam’...

Vad skulle du göra?

Jag har precis läst klart en fantastiskt bok, som jag har läst många gånger och kommer läsa många fler, nämligen Sista Chansen (Marian Keyes). Hon skriver ganska lättsamt, men alla böcker tar upp något sorts problem; att bli dumpad, att separera, att lyckas i karriären, att förlora någon som står en nära. Just denna boken handlar, bland annat, om en vän som får cancer, och frågan uppkommer: Om du hade sex månader kvar att leva, vad skulle du då göra? I boken (liksom i verkligheten) har alla helt andra planer för vad de vill göra än vad de faktiskt gör. Hur kommer det sig?

En aspekt är ju att man går miste om att göra det man verkligen vill, för att man inte vågar. Hade Katherine i boken den tiden kvar av sitt liv skulle hon gå ut med den snygga killen, hade Tara det skulle hon lämna sin odrägliga man, men dör hon inte om ett halvår är hon livrädd att leva livet ensam.

Personligen tror jag att jag gör det jag vill, i alle fall i stora drag, med min utbildning och så vidare. Men tänk om jag faktiskt skulle råka ut för en olycka om en vecka, ett halvår eller om fyra år? Då behöver jag ju inte utbilda mig. Visserligen gör jag ju det för att jag vill lära mig, men ska jag inte jobba med det reser jag nog hellre i ett halvår eller fyra månader eller i tre år... Men sånt behöver jag egentligen inte tänka på; för sånt händer ju andra, inte mig.

Lundakarnevalen

Idag stod jag i kö i fem timmar. I snön. Det hade sina ljusa stunder, men var ganska drygt. Trots det tror jag att det var värt det. Jag köade nämligen för att registrera mig för lundakarnevalen. Den verkar vara fantastisk, går av stapeln vart fjärde år och alla pratar om den, alltifrån min farbror, kompisars föräldrar, varenda student i lund för tillfället och tidningarna. Det kommer att bli grymt. Tydligen kommer ungefär en miljon människor hit för att se karnevalståget, besöka karnevalsområdet med tält, spelvagnar och karuseller, gå på cirkusen, spexet eller krogshowen. Eller något annat, det händer enormt mycket. Så kom hit!

Det svåraste på hela dagen...

Det är dax att gå och lägga sig. Men jag kanske kan kolla en blogg till. Där stod det om något hon hade läst i en annan blogg, så får nog kolla in den med. Sen kom jag på att jag såg att det fanns billiga flygbiljetter hos malmöaviation - så jag kollade det med. Visade sig att det var om jag ville åka till Luleå. Nej tack, där är det nog kallare än här. Sen kollade jag lite annat, men vart vill jag åka då? Till NY och hälsa på Elza? Ja, men undra när då? Så då var jag tvungen att kolla schema. När jag kollade på det kom jag på att jag måste boka biljett hem till mammas femtio årsdag.

Nu funderar jag på att gå och lägga mig, men jag lär ju somna direkt, och sen kommer det allra svåraste, när man ska pallra sig upp vid sju. Det händer ju aldrig för det första, men det borde det göra...

Kanske ska kolla tradera med, den sidan har jag precis hittat (Maria visade den för mig...). Sen tänkte jag på en massa saker jag kan sälja där, sånt är bra. Hmm, det är i och för sig varmare i sängen än i resten av rummet, kanske ska gå och lägga mig. Bara en blogg till...

Inte samma känsla...

Jag älskar Spotify, all credd till skaparna. Det är helt underbart att man kan lyssna på vilken musik man vill när man vill. Men idag satt jag i bilen och lyssnade på den självklara radiokanalen P3. Då kom några låtar som jag tycker är grymt bra, varav en jag lyssnar alltsom oftast på på Spotify (Veronica Maggio, 17 år). När ett intro till en låt man tycker om spelas på radio får man en liten glädjekick i kroppen. En liten dos av lycka sprutas ut blodomloppet och man höjer volymen. På Spotify bestämmer jag vilken låt som kommer, missförstå mig inte, jag älskar att bestämma och att slippa de låtar jag inte tycker om. Men då går man miste om glädjeruset...